Sverige är ett land där bostäder, arbetsplatser och andra lokaler av olika slag måste värmas upp under en stor del av året. Tidigare användes i stort sett bara ved för detta ändamål, men idag finns det många olika värmekällor. Ett hus kan värmas upp med elektricitet, med olja eller med en värmepump, för att bara nämna några exempel.

Nästan alla hus har dock, oavsett uppvärmningsmetod, en varmvattenberedare kopplad till värmekällan. Varmvattenberedarens uppgift är att värma det vatten som ska användas i hushållet, för tvätt, disk och annat. I ett hushåll på fyra personer innebär detta stora mängder vatten varje dag, det är nog de flesta medvetna om. Just tillgången till varmvatten är ett av de stora framstegen under 1900-talet. Det går knappt att jämföra tvätt i tvättmaskin med det sätt som var vanligast tidigare, det är något som alla som besöker ett hembygdsmuseum slås av.

Slå vakt om hälsan

Hjärtat i det system som ger oss varmvatten, och som möjliggör rena kläder till liten ansträngning, är alltså varmvattenberedaren. Dessvärre kan en dålig varmvattenberedare också ställa till med en del problem, för den som inte ser upp. Allra viktigast är att den håller en tillräckligt hög temperatur. Minst 60 grader Celsius rekommenderas, för annars finns risk för att legionellabakterier förökar sig i tanken. Dessa bakterier kan sprida legionärssjuka, som är en variant av lunginflammation, och pontiacfeber, en typ av influensa.

“Gratis” varmvatten

Det ökade intresset för att göra en insats för miljön, och även av att bli mindre beroende av externa leverantörer, har gjort att allt fler letar efter alternativa metoder för elproduktion och uppvärmning. Det här blir inte alltid billigare, eftersom det kräver en investeringskostnad. Men när anläggningen väl är på plats ger den ”gratis” el eller värme, och känslan av detta uppskattas av många. Därför väljer allt fler att koppla sin varmvattenberedare till en solfångare, och låta vattnet värmas på naturlig väg när solen skiner.